Cameron-formeln
En alternativ loppförutsägare med en exponentiell distanskorrigering.
Cameron-formeln, utvecklad av Dave Cameron 1997, förutspår lopptider med en exponentiell korrigeringsfaktor som varierar med distansen. Till skillnad från Riegel-formeln med fast exponent är Camerons korrigering större när det kända loppet är kort — där anaerob kapacitet spelar en större roll — och minskar när den kända distansen ökar.
FORMELN
T2 = T1 × (D2/D1) × [f(D1) / f(D2)]
f(d) = a + b × e(-d/c)
Hur korrigeringen fungerar
Funktionen f(d) = a + b × e^(-d/c) minskar när distansen ökar. För lopp längre än ~10 km närmar sig exponenttermen noll och f(d) ≈ a.
Vid förutsägelse från en kort distans (5K) är f(D1) betydligt större än f(D2), vilket gör att förhållandet överstiger 1 — vilket förutspår en mer konservativ (långsammare) maratontid. Detta speglar verkligheten att 5K-prestationer beror mer på VO2max och snabbhet än den aeroba uthållighet som krävs för ett maraton.
Vid förutsägelse från en måttlig distans (10K) är korrigeringen liten — 10K är redan en bra aerob indikator — så Cameron ger en något mer optimistisk maratonuppskattning.
Exempel
Du har sprungit 10K på 42:00. Vad är din förutspådda maratontid?
f(10) = 0.000495 + 0.000985 × e^(-10/1.4485) ≈ 0.000496
f(42.2) ≈ 0.000495 (exponential ≈ 0)
T2 = 2520 × (42.195/10) × (0.000496/0.000495)
T2 ≈ 10,666 s ≈ 2:57:46
Riegel ger ~3:13:00 för samma inmatning — en skillnad på ~15 min.
Cameron vs. Riegel — när man använder vilken
| Känd → Mål | Cameron | Riegel | Skillnad |
|---|---|---|---|
| 5K (20:00) → 10K | 42:24 | 41:41 | +43s (Cameron mer konservativ) |
| 5K (20:00) → Marathon | 2:59:23 | 3:11:49 | −12min (Cameron mer optimistisk) |
| 10K (42:00) → Marathon | 2:57:46 | 3:13:00 | −15min (Cameron mer optimistisk) |
Ingen av formlerna tar hänsyn till terräng, träningshistorik eller förhållanden på tävlingsdagen. Använd dem som riktmärken, inte garantier.
Testa båda formlerna sida vid sida
Ange ett loppresultat och jämför Riegel vs. Cameron.
Cameron-formeln: när och hur man använder den
Cameron-formeln, utvecklad av Dave Cameron 1997, förutsäger tävlingstider med en exponentiell korrektionsfaktor som varierar med den kända distansen. Till skillnad från Riegels fasta exponent tillämpar Cameron en större korrektion när startdistansen är kort — där anaerob kapacitet spelar en större roll.
I praktiken tenderar Cameron att vara mer konservativ än Riegel vid förutsägelse av långa lopp från korta prestationer (t.ex. 5K till maraton), och något mer optimistisk vid förutsägelse från måttliga distanser. Calcpaces prediktor kör båda parallellt så att du kan jämföra.
Ingen formel är universellt mer exakt — båda är empiriska modeller med kända begränsningar. Det mest användbara tillvägagångssättet är att behandla intervallet mellan de två resultaten som ett konfidensintervall för din måltid.
Hur fungerar det?
När ska jag använda Cameron istället för Riegel?
Använd Cameron vid förutsägelse av ett långt lopp från en kortdistansprestanda, särskilt 5K till maraton. Cameron är mer konservativ i det scenariot eftersom 5K förlitar sig mer på hastighet än den aeroba uthållighet som behövs för ett maraton.
Vilken formel är mest exakt?
Ingen är universellt överlägsen. Båda härleddes från stora tävlingsdatabaser och fångar olika aspekter av distans-hastighetsförhållandet. Verklig noggrannhet beror på ansträngningskvalitet, baneprofi och träningsspecificitet.
Kan jag använda dessa förutsägelser för ultralöpning?
Nej — båda formlerna kalibrerades på vägloppsdata upp till maraton. På ultradistanser domineras prestationen av näring, sömn, terräng och mental motståndskraft som ingen fartbaserad formel fångar.